Cissi

Sista personalmötet, en dag kvar och sen är jag fri. Idag var jag minst sagt rätt glad för det. Vi hade alla samlats för att som vanligt diskutera de små pensionärerna och det har blivit rätt stökigt sen två som varit på sjukhus har kommit hem och behöver mkt hjälp, personalen räcker alltså inte riktigt till. Vi åt lite kladdkaka och glass och hade de riktigt mysigt, men den äter man ju upp rätt fort (i alla fall jag) och så hade vi fortfarande en hel timme kvar att spendera med varandra. Vi väntade alla med stor spänning på enhetschefen som aldrig ville dyka upp, folket började leta upp henne och hittade henne sittandes inne hos utegruppen och hon verkade egentligen inte riktigt sugen på att komma in till oss. Så efter lite tristess började skitsnacket hos de ordinarie gå , jobbar man på en kvinnoarbetsplats så gör man... Dit jag egentligen vill komma är att vi väntade jäääättelänge och alla ordinare hade hur mkt som helst som de ville ta upp med chefen, när hon tillsut efter att jag börjat få träsmak i rumpan dök upp tio över tre, så kunde nästan ingen få ur sig ett käft. Det var knäpptyst!! Efter ett tag lyckades nån klämma fram att den där larmtelefonen den funkar ju inte riktigt som den ska och den där mannen som precis kommit hem ligger ju och skriker hela nätterna, men inte ett ljud om hur stressigt personalen fått det eller oron att tjänster ska bort... Hola!! Mig gjorde de i och för sig inte så mkt för jag fick ju sitta still i två timmar, äta kladdkaka och dessutom fick jag full lön!!  Men aj vad jag inte skulle vilja jobba där...