Cissi

Det händer inte ofta, men det händer. Idag kröp den lilla arbetsterapeuten i mig fram när jag efter 100 miljoner undanflykter tillslut tog tag i mitt Housing Enabler och satte igång att mäta här hemma. Vad jag inte hade räknat med var vilka aha-upplevelser jag skulle få och att jag faktiskt tyckte det var riktigt.... intressant!! Hur som helst jag visste att jag inte på något sätt bor idealiskt för en rullstolsburen men vad jag inte visste var hur dåligt planerad min lägenhet och allt runtomkring verkligen är. För det första har jag den värsta brant man kan tänka sig ner till min entré om man inte vill gå/rulla världens omväg vilket jag kan tänka mig att någon i rullstol inte är så sugen på efter att ha tagit sig upp och ner för den lutande vägen till och från willys. För det andra skulle denna person få kämpa ett bra tag med den supertunga entrédörren och frågan är om personen sedan skulle vara i stånd att ta sig över tröskeln. Denna person bör även räkna med en tröskel in till min lägenhet på ca 3 cm och vill denne sedan gå på toaletten får den vara duktig på att balansera på bakhjulen (och tro mig det är inte lätt) över 4 cm!! Räkna inte heller med att få en skymt i spegeln sen. Skulle en rullstolsburen bo här på riktigt skulle denna dessutom inte ha möjlighet att källsortera, va duktig på att kasta högt om den vill bli av med sina sopor, förmodligen inte kunna ta sig in i tvättstugan och att lämna något i förrådet är stört omöjligt om denne inte gått en stuntman-kurs. Så vad jag helt enkelt kommit fram till är att om jag efter en olycka eller sjukdom skulle hamna i rullstol så skulle jag inte ha den minsta möjlighet att bo kvar här utan att få världens största (okej nu överdrev jag kanske några milliter) bostadsanpassning och hallå vart tog tillgängligheten för ALLA vägen då!?