Så mycket jag inte förstår
Har gömt mig med trasigt hjärta i Kalmar hela helgen. Eller jag gömde mig i två dar sen drog det i den sociala tarmen så lördagskvällen spenderades med mina fina flickor, ett glas saft och en sen kanna te. Trots ett tappert försök att ironisera det tragiska i situationen slutade natten sömnlös (ja jag älskar att leka martyr!) med en powergirl-roman. Hur mycket jag än grubblar så förstår jag inte varför saker aldrig blir sådär fint som det var tänkt. Jag är trött på girlpower, jag vill ha togetherpower istället. Dessutom blir jag helt bestört, arg och lessen över hur en vuxen man kan ta livet av en liten tjej (hjärtat funkar fortfarande....)
Kommentarer
Trackback