Cissi

En kväll i indiepopens tecken var tanken. Då sällskapet på tre personer entrade dansgolvet var det plus minus noll fötter som shakade till allt minus just indiepop. Vad som bör observeras är att att dj:n, 28 år gammal med tio låtar som favorit inte hade en susning om vad indiepop egentligen innebar. Jag har absolut inget emot dj:n (mkt trevlig prick) men val av låtar kan inget annat än kräva en suck. Vägen hem var plus linneas utläggning om hästbajs en minst sagt intressant upplevelse. För första gången kunde jag uppleva en glädje över det förälskade paret på sätet framför som lite tafatt andandes på varandra för att avgöra vem som hade hemskast andedräkt eller min uppenbarelse av statshotellets lila sken och lunds vackra julbelysning. Skyltningen av nicorettes reklam med en man som trevar efter en annan mans bakre regioner eller killen som står ensam i ett hörn och pratar i sin mobil. Med den älskade i tankarna och den minst sagt intressanta matineén runt omkring svek jag dj:n och försvann i Lemarcs djupa stämma.