Ett levande forntidsminne
Såg att det visst var lite dåligt uppdaterat här, kan bero på de två veckornas missnöje. Nu måste jag, som Emma alltid säger, beklaga mig. Ja jag vet, mitt yrkesval beror helt och hållet min egen dumhet. Håller just nu på att krevera av tristess inom sjukhusets fula vit, blå väggar och ännu värre är alla tråktråkiga vävstolar, målardukar, sjalar, tygtryck och kaffekokning. När jag och Sofia (min enda allierade i tantträsket) idag vid lunchbordet föreslog tv-spel som en bra rehabiliteringsaktivitet slogs vi snabbt ner med alla fördelar som vävning innebär och det är minsann populärt igen (ehhh ja bland ett fåtal tjejer, möjligtvis, inte mig inberäknat). Som jag känner nu kommer jag inte va arbetsterapeut länge till för de e nog de tråkigaste jobb jag vet, i alla fall inne på sjukhuset (då bör även tilläggas att jag tydligen är på drömjobbet, enligt flera gamla kollegor i kommunen).
En kul grej, de har kommit tomater på min tomatplanta och en paprika på paprikaplantan.
Och en kul grej till, snart flyttar jag till min alldeles egna tvåa, nedräkning tre veckor!!!
En kul grej, de har kommit tomater på min tomatplanta och en paprika på paprikaplantan.
Och en kul grej till, snart flyttar jag till min alldeles egna tvåa, nedräkning tre veckor!!!
Kommentarer
Postat av: Anonym
Tur att du har lite kul grejer som väger upp mot att försöka förnya arbetsterapeutsyrket, men kämpa på någon måste ju bli den som står för förändringens vindar;) Puss o kram
Trackback