Cissi

Varför finns det en himla massa nödutgångar på flygplan men inga fallskärmar? Hur ska man få upp nödutångarna om flygplanet ligger under vatten? Min slutsats är alltså att om planet kraschar så dör man. 

Jahapp då var man tillbaka till solen men trots regn å diverse i-landsproblem med fluffhår, förbannade adapters som inte vill fungera och risk-för-fotsvamp-duschar så har helgen varit mer än kanon. Först trodde dock cissi att vi skulle krascha i nån bondgård nånstans då marken helt plötsligt dök upp bakom alla låga, otäcka, svarta moln, kände inte riktigt för att sluta mitt alldeles för korta liv i grisbajs, vi skulle visst bara landa. Hur som helst efter denna traumatiska upplevelse var vi ju helt enkelt bara tvungna att lindra med en första öl. När vi kom ut igen öste regnet ner och det var först då jag verkligen insåg att vi var på irland, regnets land. Dyngsura kom vi hem till hostelet och hade båda slocknat innan klockan tolv. Andra dan grät änglarna fortfarande så efter att vi blött ner fötterna på väg till Linneas ex-hem tog vi oss med pendeltåg till Dundrum shoppingcenter och där försvann halva reskassan. Två saker som slog mig denna dag var att alla gick runt med papperskassar, varför? Förstår inte irländarna att papperskassar går sönder när det regnar? Nummer två var Linneas kommentar att de irländska killarna får nåt visst i blicken när man säger att man är från Sweden, jag hörde som vanligt nåt helt annat... Jag visste inte att killarna fick den där Mr-blicken.... Eftersom vi kände oss lite ensamma bara vi två bestämde vi oss för en backpacker pubcrawl på kvällen, vilket inkluderade great guides, vilket Linnea tyckte lite mer än oss andra ;-) Kvällen resulterade i fyra helgalna amerikanskor, fyra pubar, underbar musik och en himla massa öl och shots. Kom i säng fem och mådde inte kalas när vi vaknade tre timmar senare, men vi drog oss runt stan ett par timmar, tryckte i oss en McDonalds och gick hem och sov. Fortfarande med en klump av illamående i halsen försökte vi oss på lite indiskt på kvällen och kyparna såg inte glada ut när vi bara hade ätit hälften.. Vi mötte sedan upp Jared (the great guide) och hans kompis från australien med sällskap. Linnea lyckades sänka yttelrigare en och en halv öl men jag fasade för hemresan och höll mig på mattan. Nu börjar jag få skrivkramp men hur som helst krockade vi inte med några fiskmåsar på vägen hem heller, så än lever jag...

Tänka sig, cis såg en hel fotbollsmatch igår. Kvällen började med att vi samlades hos Emma med vin och kex, lagom till matchstart bänkade vi oss i soffan och bad Emma sätta på nian. Emma tittar på oss med skeptisk min och skrämmer flickorna med orden: "Ni skojar? jag har alla kanaler utom nian". Med gladpack över osten tog hälften en buss och vi som behövde lite extra motion cyklarna till andra sidan stan och entrade Sofias vardagsrum och storbild tillsammans med grabbarna. Alla som känner mig vet ekvationen cis och fotboll, efter 87 minuters spel där jag under tiden hunnit kolla in grannarnas balkonger, trycka i mig 85000 kex och ett glas vitt vin, springer en tokfull och helgalen dansk huligan in på plan, smäller till domaren och sabbar matchen. Missar alltså Sveriges straff och attans tänker jag, har jag offrat nästan 90 minuter av min tid för en match som inte ens avslutas. Efter en kvarts sus i vardagsrummet och i Parkens arenor, kommer beskedet, 3-0 till Sverige och Louise pojkväns kompis som rivit tipskupongen sitter tillsammans med resten av Sverige med klister och tejp. Inte svårt att räkna ut vem som är Danmarks mest hatade man idag.

Så tungt, sorgligt, vackert och alldeles, alldeles underbart! sammanfattar Conretes på Mejeriet igår. Tur att vi tog en promenad längs med vattnet i Bjärred innan annars hade jag nog aldrig kunna somna efteråt :-)