Cissi

Idag har cis varit ett riktigt Smarthead. Mor ringde och påminde om att mitt pass kanske inte skulle gå igenom tullen om två veckor. På två röda satt cis med nummerlapp i polisens osmakliga reception och begrundade människors ansiktsuttryck framför passkameran. Jättekul, tills det var min tur... Först log jag och såg ut som ett troll, det får man inte, le alltså. Sen lutade jag massor åt vänster, det såg jättekonstigt ut. Tredje gången lutade jag åt höger vilket såg ännu konstigare ut. Till sist på fjärde försöket såg jag bara ut som en förrymd pudel. Polisen gav tummen upp och passet är klart att hämta ut i kalmar om knappt två veckor.

Hemma i lägenheten satt Sara och Louise under tiden och knapprade på mitt snart alldeles kolsvarta tangentbord (man får gissa vart bokstäverna sitter...). Islam-grejen är i alla fall klar för redovisning på måndag och nej jag myglade mig inte igenom allt, bara det sista ;-)

Som avslut på dagen höll jag nästan på att få träda igenom pärleporten. Min vattenkanna stod på bänken och bjöd in till törstsläckning. Tydligen brukar inte mina vänner dricka direkt ur vattenkannan och skrämde mig med ett tokhögt gapflabb. Vips satt vattnet fast i vrångstrupen och det blev lite ont om luft i mina stackars lungor. Efter en halv minuts kippande efter andan lyckades jag hosta bort det mesta, så han där uppe får nog vänta ett tag till :-)

Jag är kär.... i Ola Rapace eller kanske snarare Hoffa i Tusenbröder  :-) Jag är kär på samma sätt som när jag gick i femman och bakade tårta till Taylor Hanson på hans fjortonårsdag eller planerade mitt och Nick Carters kommande bröllop. Men Hoffa är ingen pojkbandstönt, Hoffa e cool. Han är rånare. Vad är det med dessa hårda mjukisar som får oss hormonstinna unga kvinnors små ben att vika sig? Hoffa är kärleksfull och passionerad och som pricken över i:et är han korkad om inte rent av dum i huvudet.

Nä jag har inte funderat över att skicka kärleksbrev till riktiga rånare på någon kriminalvårdsanstalt. Dom är ju otäcka på riktigt och jag vågat knappt gå genom kalmar stad ensam mitt i natten en lördag kväll.

Med skoskav upp till vaderna, huvudvärkskisande ögon, rökig klänning och en kalufs som inte är av denna värld vandrade jag genom Kalmar stad klockan nio imorse. När folk byter trottoar, en busschaufför stannar bussen när du ligger och solar (kollektivtrafiken e ju inte kanon i den här stan) för att han tror du är sjuk och en annan låter dig åka på halv biljett hem, då mina vänner är det illa. Värst av allt är vad alla dessa människor tänker. "Jahaja nu blev hon utslängd av kvart-över-två-ragget". Men trots att det var illa så var det inte så illa. Jag missade helt enkelt bussen inatt och då en promenad ut till Rinkabyholm inte var aktuellt fick jag hyra ena sidan av Annas stora dubbelsäng.

Som tur är finns det duschar, tvättmaskiner, tandborstar och huvudvärkstabletter så snart är jag fit for igen... och det bästa av allt, magknipen är borta ;-)

Efter helgers bravader (bra (trevligt sällskap) eller definitivt mindre bra (mobiler ni vet ;-) ) kommer man alltid på så många vettiga sätt att nystarta sitt liv på. Ikväll var en av nystarterna "Du är vad du äter". Anders kom på ett supernyttigt sött alternativ till jordgubbsglass: en halv liter lättglass, ett paket frysta jorgubbar, mjölk och pistagenötter. Glömde bort det där med måttlighet. Om jag känner mig kräkig? Inte alls men magen kommer nog inte va med mig på en vecka....