Julmys

Lussebullarna är ju redan bakade så ikväll var de dags för julgodis. Jag, Stina och Sofia fyllde två icakassar med julgodis-ingredienser och stormade Carros kök med, där ena bänken redan svämmade över av mandelmassa, nougat, socker å blockchoklad. Desto mer godis!!! Tre timmar och lite glögg-fika senare begav sig en nöjd cis, balanserandes med en plåt, hem i regnet. Utanför huset lyste fina granen som hyresvärden ordnat med idag.



Världshistoriens bästa bluff

Mitt, Sofias och Stinas nya hak är buffertförrådet i källaren. Där  får vi tiden att gå genom att klura vi ut nya teorier. Den första kom vi på idag och den handlade om Jesus. Eller egentligen om Maria Jesus mamma. Maria menade ju att Gud var Jesus pappa. Det är ju det absolut bästa påhittet att komma med till sin man som man inte nakenkramats med, men då man råkat ha ihop det med brevbäraren. Varför har inte fler kommit på de... "Ehh du Karl/Martin/Sven/Torsten jag tror jag är med barn och eftersom du inte är pappa skulle jag gissa på att de måste vara.... Gud!" Jag menar vem kan bli arg på sin otrogna tjej om de är Gud som är pappa. Jag och Sofia fick dock äta upp vår teori då den första personen vi träffade påväg upp ur källaren var sjukhusprästen!!

En liten iakttagelse

Alla doktorerna i City Akuten har skjorta och slips eller en snygg top under sina vita rockar. De har ingen av doktorerna på Kalmar Lasarett, konstigt....

Jul-feeling

Har haft en supereffektiv helg. Igår tokträngdes jag med hela Kalmar på stan och jagade julklappar. Är nästan färdig :-) Idag har jag bakat lussebullar, lärde mig från förra året att jäsa dom ordentligt och pensla med ägg över hela bullen och inte bara på toppen. Med toner av "absolute more christmas"-skivan kan de inte bli mer juligt, eller jo de skulle va en julgran...


Puerto Rico

22 november sällade jag och Carro oss till pensionärerna och barnfamiljerna på Kalmar flygplats. Flyget skulle ta oss till charterparadiset Gran Canaria. Syftet var att äta och sola utan att behöva lyfta ett finger på en hel vecka (och det visade de sig att vi inte heller behövde, mer än å konka ner våra grejer till stranden och upp några liter vatten till hotellet på bergssluttningen). För att göra en lång vecka kort så gick våra första dagar ut på att orientera oss bland pensionärerna (hur tanterna å farbröderna orkade gå i alla hundra miljoner trappor är för oss fortfarande en gåta).  Andra kvällen hittade vi paradiset på jorden för två singeltjejer som inte sett ett manligt ansikte under 55 år och över 5 på flera dar. Harley´s!! Charmen höll dock bara i sig en kväll, men oj vilken kväll. Koncept för Kalmar kanske?



Vår fjärde kväll hade vi landat i nya rutiner och lärt oss att siesta är en fin uppfinning (också något för oss att härma!!) Kvällen förde oss till restaurangen längst bort i vårt fantastiska neonupplysta shoppingcenter. Där träffade vi Kevin, en förträfflig inkastare som visade oss lokalbefolkningens favvopub Sinatra.



Jag tyckte bartendern på Sinatra kunde följt med hem till Sverige, öppnat en pub och gift sig med mig, men de tyckte nog inte han som var 35 och hade barn.

Resten av veckan försvann i ett nafs och helt plötsligt satt jag i fikarummet på jobbet igen och lyssnade på samma otroligt intressanta diskussioner om vetefrön och stämplingssystem. Längtade nästan tillbaka till vårt kalla, sunkiga hotell med trasiga varmvattenberedare. Men mest längtade jag tillbaka till frukosten i en solstol på stranden, ja och så bartendern förstås ;-)